Om absolut ingenting

Jag beundrar er som fortfarande kikar in här ibland. En gång i tiden bloggade jag för att sprida inspiration och kreativitet, innan dess behövde jag bara någonstans att skriva av mig. Nu för tiden finns den mest där som ett dåligt samvete. Bildprojektet blev aldrig riktig avklarat, skrivsuget finns där, men vad ska jag skriva? Vem ska läsa? Vem är intresserad?
 
Egentligen är det ju jag, inte ni, som bestämmer vad som ska skrivas. Det är är ju inte en vinstdrivande blogg, det är ju en blogg för mitt eget höja nöjes skull. Otaliga gånger har jag funderat på om jag inte helt enkelt skulle ta bort den. Men så kikar jag in, kollar runt lite. Det finns en hel del bilder jag är nöjd med som ligger här (och en del jag är mindre nöjd med), en del dikter som aldrig präntats ned för hand. Den här bloggen får nog hänga med ett tag till ändå, utan större syfte. Den verkar klara sig ändå. På blotta charmen kanske...
 
 
 

Gilla läget!

Imorgon smäller det. Då bestäms min framtid, mitt liv styrs in på en bestämd väg. Åtminstone känns det så... För imorgon skrivs högskoleprovet. Nu återstår lite sista-minuten plugg. Formler som ska repeteras, huvudräkning som ska slipas och strategier som ska övas. 
 
Önska mig lycka till!

Tillbaka in i bloggosfären

Jag har haft ett sug efter att blogga de senaste dagarna. Ni vet... sådär som man gjorde på högstadiet. När man skrev om ditten och datten, vad som hade hänt under dagen, vad man hade fantiserat om, vad man hade trott att den där pricken i taket var... Onödiga saker, personliga saker, saker som ingen kanske egentligen bryr sig om, men som ändå kanske har ett personligt värde.
 
Kanske beror mitt bloggsug på att jag tentapluggar just nu och sitter med näsan nedgrävd i vetenskapliga artiklar skrivna på engelska i flera timmar i sträck om dagen och helt enkelt vill komma bort från den tunga läsningen no matter what. Eller kanske beror det på att jag fick höra rykten om att min blogg läses av personer som jag inte har träffat sedan mellanstadiet (!) och som jag fick gräva djupt ned i minnesbanken för att hitta. I vilket fall så kan jag ju ge det en chans. 
 
Idag vill jag exempelvis berätta om vilken fantastiskt bra studieteknik jag har lärt mig! Man behöver:
  • En klassisk äggklocka som tickar
  • Studiematerial (penna, dator, böcker, anteckningsblock)
Man ställer äggklockan på 25 minuter och studerar intensivt under den tickande tiden (hö-hö). När klockan ringer tar man en 5-minuters paus då man ställer sig upp, rör sig lite, bäddar, diskar eller vad som kan tänkas räknas som paus. Därefter ställer man äggklockan på ytterligare 25 minuter. Sedan håller man på så. Fyra gånger kan man köra på så, sedan ska man enligt den här tekniken unna sig minst en 15 minuters paus (här har det ofta hunnit bli lunchdags för mig så då blir det en lite längre paus). Tanken är att tickandet ska betingas (googla för intressant läsning) och att koncentrationen så småningom kommer infinna sig helt enkelt genom det tickande ljudet. Funkar för mig i alla fall! Och gudarna ska veta att jag har en hel del att studera... dels med tenta på måndag, högskoleprov om 37 dagar och en bok att läsa ut och analysera så snart som möjligt. Och så får jag besök av min kära vän Robin i helgen så då försvinner ganska mycket pluggtid. Dessutom fyller jag år nästa vecka! Kors i taket... hur ska man hinna med? Det är väl det man menar när man säger att det är svårt att få ihop livspusslet...


 På bilden ser ni min kisse Rasputin.